Sedan jag flyttade in i min lilla etta på Skånegatan på Söder i Stockholm för 3 år sedan så är det en sak som har irriterat mig. Det är en pytteliten förening med en innergård som har extremt stor men helt outnyttjad potential. När jag köpte lägenheten minns jag att jag tänkte att detta säkerligen skulle vara någonting som man så småningom rustade upp. Årstiderna gick, men ingenting gjordes. Jag är själv alldeles för lat för att på något sätt leda kampen för innergårdsrenovering. Ser helst att andra tog tag i såna jobbiga saker, så kan jag ligga på soffan och tycka i min ensamhet.
I vintras fick jag nog. Sommaren 2018 tillbringade jag på många andra innergårdar i stan. Och jag insåg då vilka otroliga fördelar man kan ha av att göra en upprustning av den lilla oasen. I februari ringde jag på hos ordföranden och meddelade att jag vill komma på mötena. Han såg förvånad ut, men gav mig tiden för nästa möte. ”Tisdag kl 14” sa den åldrade mannen. ”Bra!” sa jag och gick upp till mig. Jag filade på argument över helgen. Argumenten som skulle leda till innergårdsrenovering. Renovering som skulle ge mig den innergård jag ville ha. Så att jag kunde bjuda igen kompisar och visa upp hur jag bor för en gångs skull.
Väl på mötet fann jag att jag var överlägset yngst. Utan någon som helst tvekan var det så. Föreningen bestod av 2 damer och 3 herrar. Ordföranden som jag några dagar tidigare ringt på hos satt på kortsidan, som sig bör. Hammaren låg bredvid hans läderblock. På whiteboarden stod ”Stämma 2018”, och följdes av en punktlista där ingen punkt ännu var ifylld. Jag hälsades välkommen och presenterade mig närmare för tanterna och gubbarna. Fick en mandelkubb och en kopp kaffe. Och sedan vågade jag ta upp mitt ärende. ”Innergårdsrenovering” sa jag och andades in.
- ”Visste ni att en innergårdsrenovering kan höja värdet på alla våra bostäder med upp till 10%? Jag har undersökt saken och det har visat sig att många bostadsrätter i Stockholms innerstad går upp i värde om innergården är i toppskick. Och det är just vad jag vill att vi ska ha. Vi ska göra en innergårdsrenovering för att ha den absolut bästa innergården på Söder, i hela Stockholm! Den har en enorm potential och jag är övertygad om att vi skulle kunna göra mycket om vi bara lade manken till. Dessutom så…”
Ordföranden höjde handen försiktigt och hostade lätt. Jag var lite andfådd och förvånad över mitt eget mod. ”Ja?” flåsade jag.
”Förlåt att jag avbryter. Men innan du anstränger dig i onödan vill jag att du ska veta att innergårdsrenovering redan är en av dagens punkter. Vi har klubbat igenom det beslutet och renoveringen börjar redan i april. Läste du inte brevet som jag lade i ditt brevinkast igår?”