Konventionellt var det inte, det nya huset i staden. Nej, så långt ifrån det som man kan komma, var de tre vännerna rörande överens om där de stod på invigningsdagen och blickade upp på byggnaden. ”Lite vräkigt, inte sant?” sa Stig och fick genast medhåll. Det var något med fasaddekorationerna som stack ut. De var vännerna rörande överens om. Nog för att det fanns många olika hus i staden. Olika hus vars fasaddekorationer som stack ut åt alla möjliga håll – både bokstavligt och bildligt talat. Det var en speciell stad med speciella hus och fasaddekorationer. Men inget hus hade dittills varit så speciellt som just detta. Maken hade de aldrig sett. ”Vad är det där ens?” frågade Siv och pekade mot fasadens nordöstra hörn. Och ja, de andra instämde. Vad sjutton var det där för fasaddekoration? De kunde inte för sitt liv uppfatta vad det skulle föreställa. De trodde

Det känns fint att finnas där för de närstående som behöver en mest. Det känns fint att kunna ta hand om de som är i behov, inte sant? Jag slår vad om att alla vet vad jag talar om eller känner igen känslan. Nyligen blev detta något som jag upplevde i samband med att jag hjälpte min farmor. Det var ett halvår sedan farfar gick bort och jag och mina föräldrar har sökt hjälpa farmor bäst vi kunnat. Vi har fixat där hemma men hon har inte riktigt tyckts bli tillfredsställd med boendet sedan hon blev änka. Jag tog därför en dag och frågade henne vad jag kunde göra för henne. Jag, som trots allt arbetat med bygg i hela livet. Svaret förvånade mig. Hon sa att hon ville ha tadelakt i vardagsrummet. Jag blev så förvånad över hennes kommentar att jag fick be henne upprepa sig. Kanske hade jag

Det verkar som att ni har större intresse för blomsterbutiken – den nystartade – än jag kunnat tro. Detta gör att vi nu, för andra veckan i rad, ska köra ett litet frågor/svar-inlägg om just detta. Håll nu till godo för jag kommer att lägga ämnet på paus ett tag. OM du inte fått svar på frågorna efter inlägget är du välkommen att skriva in. Jag ville inte lämna någon nyfikenhet otillfredsställd angående min blomsterbutik. Hur länge har du drivit blomsterbutik? Jag fick lov att tänka efter här. Jag har inte superbra koll på år eller tid men efter ett par kollar i gamla kalendrar fick jag fram svaret. Min blomsterbutik öppnade i Februari 2008. En riktigt dålig tid på året att öppna blomsterbutik, menade mina vänner och min familj. Som tur är har de ingen aning om detta. De har de fortsatt inte men ändå gillar de att tillrättavisa

När vi drog igång vår verksamhet kombinerade vi våra gemensamma kunskaper. Jag och min partner hade väldigt olika erfarenheter av arbetslivet tidigare. Jag hade jobbat inom hemstädning i närmare 10 år av mitt liv. Min kollega däremot, hade lång erfarenhet av att driva företag. Det var vid ett ögonblick då vi var väldigt trötta på vår vardag som tickade på i samma takt alltid som det skedde. Vi bestämde oss för att göra någonting utöver det vanliga. Både för oss och för samhället runt omkring oss. Hemstädning fick det bli. Det var vi båda två överens om ganska snabbt. Jag menar: Det var ju hemstädning som jag kunde och egentligen det enda jag visste rent professionellt. Jag visste hur man skulle genomföra dessa tjänster på bästa sätt. För att garantera maximalt nöjda kunder. Efter att jag slutat att genomföra hemstädning själv – vilket var ca 2 år efter att jag

Det var en förvirrande tid för Robert. Han hade aldrig trott att han skulle bo i Stockholm, och än mindre att han skulle jobba med fasadrenovering där. Det fanns liksom inte i världsbilden. Inte när man kom från Mjällby och nästan aldrig hållit i en hammare. Men arbetsklass behövdes i storstaden och då var han en av de första att tacka ja. På den här tiden hade man inte så många val, och fasadrenovering i Stockholm lät stabilt i hans öron. Sagt och gjort. Tåget tuffade på genom det svenska landskapet och han såg fält av gult bytas mot träd och tillbaka igen. Hur långt var det kvar egentligen? Han kände sig exalterad, både på att se Stockholm men också på fasadrenoveringen. Vad var det egentligen för bransch? Han kunde inte påminna sig om att han någonsin hört att någon arbetade med det där hemma. Det var säkert en grej

Mycket ska man lära sig innan man dör. Ja, detta fick Bertil i alla fall bli varse den hårda vägen nyligen. Det är nämligen på det viset att han nyligen tackat ja till ett arbete inom en stor bostadsrättsförening. Han var pensionär och hade så varit under några år nu. Det var väl klart att han ville engagera sig i det han kunde. Det gällde trots allt hans egen förening och dessutom hade han en väldig massa års erfarenhet av föreningsliv. Det skulle visa sig att saker hade förändrats sedan han var inblandad i HSB. Nu skulle man tydligen dokumentera precis allt. Detta blev han medveten om vid hans andra styrelsemöte. Han fick frågan om brandskyddsdokumentation. Han svarade på ett sätt som var i paritet med hans oförstående om situationen. Med facit i hand kunde han ha spelat sina kort lite bättre. Bara för att man inte förstår ett jota