Bjudna till plankbord

Vi hoppar in i samma tema igen. Titeln på inlägget vittnar förstås om vad det ska handla om. VI har skaffat ett nytt plankbord och detta vill jag verkligen dela med mig av. Varför? För att vi är så satans nöjda med plankbordet. Förra gången ni hörde från mig så berättade jag om hur det gick till när vi beställde nämnda bord. Idag ska jag berätta om hur det gick till när jag först skulle bjuda in gäster att sitta runt vårt nya plankbord.

Klassen hade inte träffats på över 15 års tid. Det är länge, mycket längre än det någonsin gått mellan att vi setts. Det skulle bli kul. Vi diskuterade i en Facebook-grupp om var vi skulle ha samlingen. Det fanns någon som anmälde sig som frivillig omedelbart. Denne någon var jag. Jag ville verkligen att de skulle se mitt nya plankbord.

Det ska sägas att min gamla klass innehåller en hel del människor som lyckats bra i livet. De har köpt stora fina hus, många har flyttat utomlands och vissa driver företag. Pengar och lyx. Men plankbordet vi har köpt kan inte mäta sig med något av detta. Vi är så kopiöst nöjda och det vill vi att andra ska veta också. Så, jag bjöd alltså in hela min gamla klass – alla 25 – att komma hem till mig för en fest runt vårt nya, skräddarsydda plankbord.

Hur ofta händer det förresten? Att alla tackar ja till en fest. Det har jag i alla fall aldrig varit med om förut. Jag väljer att tänka att det har med plankbordet att göra. Jag hade trots allt skickat en bild i gruppen innan. När gänget dök upp, i buss som sig bör, stod jag redo på trappan för att välkomna dem. ”Välkomna!” sa jag orimligt högt och det skakade om i grytan direkt. Det kramades och gräts lite på sina håll. Mina gamla klasskamrater tog sig in i huset och slog sig ner på olika platser. När jag välkomnat in Stefan, den siste att komma upp för trappan, stängde jag och gick in. ”Nej, nej, nej. Vi ska sitta ute vid plankbordet såklart.” sa jag.

  • ”Ja, ja, ja det fina plankbordet ja. Det pratade vi om hela vägen hit. Det ska bli kul att se i verkligheten, verkligen!” svarade Lena och det gick en välmående rysning längs hela min ryggrad. 

Vilken fantastisk klass egentligen. Och vilket fantastiskt plankbord.