Mycket ska man lära sig innan man dör. Ja, detta fick Bertil i alla fall bli varse den hårda vägen nyligen. Det är nämligen på det viset att han nyligen tackat ja till ett arbete inom en stor bostadsrättsförening. Han var pensionär och hade så varit under några år nu. Det var väl klart att han ville engagera sig i det han kunde. Det gällde trots allt hans egen förening och dessutom hade han en väldig massa års erfarenhet av föreningsliv.
Det skulle visa sig att saker hade förändrats sedan han var inblandad i HSB. Nu skulle man tydligen dokumentera precis allt. Detta blev han medveten om vid hans andra styrelsemöte. Han fick frågan om brandskyddsdokumentation. Han svarade på ett sätt som var i paritet med hans oförstående om situationen.
- ”Brandskyddsdokumentation? Vad.. Jag har inte. Vad är en brandskyddsdokumentation?”
Med facit i hand kunde han ha spelat sina kort lite bättre. Bara för att man inte förstår ett jota av vad brandskyddsdokumentationen var för något behöver man inte visa det utåt. Personen som han talade med, som bad honom om dokumentationen var Ulla-Karin – föreningens ordförande.
Det var inte något som Ulla-Karin ville veta om, det kunde han se i hennes frustrerade och något ilska ögon. Brandskyddsdokumentationen var en central del av det möte de skulle ha, det stod klart utan att hon ens öppnat munnen. Det syntes i de där ögonen.
Hon tog sig för pannan, drog ett djupt andetag som sedermera skulle gå ut i en ännu djupare suck. Sedan skakade hon på huvudet och yttrade de första orden sedan hon fick höra om brandskyddsdokumentationens uteblivande. ”Nej, nej, nej” sa hon och Bertil var inte alls förvånad. Det var väntat att hon skulle säga så.
Hon tittade upp, nu ännu mer frustrerad men också vädjande, på Bertil. Hon knöt händerna i varandra som om hon skulle be en bön till herren, och öppnade munnen igen: ”Jag… Det är väldigt viktigt att vi får tag i brandskyddsdokumentationen. Det är en av de stora poängerna med att vi ens ses idag. Var tror du, om du tänker efter riktigt noga, att den kan ha tagit vägen?
Bertil kliade sig i nacken, sänkte ögonbrynen och blåste upp kinderna. ”Hmm, jag vet faktiskt inte var. Brandskyddsdokumentationen, sa du? Kanske..”
Han hann inte komma längre förrän Ulla-Karin slet hans pärmar ur händerna på honom. Girigt började hon bläddra i en av pärmarna, den röda, och skrek till när hon fick upp ett särskilt dokument.
- ”Ja, här är den ju! Brandskyddsdokumentationen! Tack så mycket, Bertil”
- ”Ja, men just det. Där.. Där var den ju, ja. Brandskyddsdokumentation vill man inte tappa bort sådär, det vill man inte nej.” svarade han och lunkade iväg mot kaffeapparaten.
Det fanns fortfarande mycket att lära.