Jag har sysslat med psykisk ohälsa under stora delar av mitt liv. Om man nu ens kan säga att man sysslat med det. Det är i alla fall så jag ser det. Jag ser det inte riktigt som att jag ”drabbats”. Detta eftersom jag under dessa perioder inte gjorde något åt min psykiska ohälsa. Jag vet att det är lättare sagt än gjort. Jag vet att det är svårt att tänka på att göra något åt det när man är i mitten av det. Å andra sidan kan jag inte nog poängtera hur viktigt detta är. Jag kommer att ägna denna text å att dela med mig av de främsta insikter om min psykiska ohälsa. Hur det var, vad det gjorde med mig och hur jag tillslut lyckades ta mig ut på andra sidan.
Psykisk ohälsa har många ansikten. För mig har det varit 3 olika. Det första infann sig då jag gick i gymnasiet. Jag märkte att människor runt omkring mig var väldigt glada. De såg ljust på framtiden. De sa saker som att de längtade till dess att skolan var slut. Att kasta sig ut i världen, testa nya saker, skaffa jobb, tjäna pengar. Jag kände inget av det. Jag hade en oerhörd ångest över detta. Mina föräldrar sa att jag bara var nervös men jag kände att det var något annat. Psykisk ohälsa blev ett begrepp jag bekantade mig med där och då. Det var nämligen det jag kom att lida av under ett par år.
Nästa runda blev hypokondri-eran, som jag kallar den. Jag anade att jag var sjuk varje vaken minut på dygnet. Egentligen också under nätterna. Denna psykiska ohälsa är väldigt jobbig. Det är jag övertygad om att alla de som lidit av den kan intyga. Det är inget kul att ständigt ha en oro för att vissna bort, att dö ifrån alla andra. Även denna psykiska ohälsa kom jag ur. Jag fick hjälp och jag lyssnade på experter. Jag förstod vad mitt problem var och hur jag skulle kunna råda bot på det.
Nästa psykiska ohälsa som jag led av hade en något annan karaktär. Det började nämligen med att jag valde att mestadels vara hemma. Trots att jag hade vänner som ville umgås med mig tackade jag allt oftare nej. Jag kände mig krasslig, jag hade jobb att sköta, jag sa att jag hade planer som jag egentligen inte hade. Den psykiska ohälsan fick ett nytt ansikte. Ett antisocialt sådant.
Jag kommer att berätta mer om detta nästa vecka. Ha det fint till dess!