Vi hoppar in i samma tema igen. Titeln på inlägget vittnar förstås om vad det ska handla om. VI har skaffat ett nytt plankbord och detta vill jag verkligen dela med mig av. Varför? För att vi är så satans nöjda med plankbordet. Förra gången ni hörde från mig så berättade jag om hur det gick till när vi beställde nämnda bord. Idag ska jag berätta om hur det gick till när jag först skulle bjuda in gäster att sitta runt vårt nya plankbord. Klassen hade inte träffats på över 15 års tid. Det är länge, mycket längre än det någonsin gått mellan att vi setts. Det skulle bli kul. Vi diskuterade i en Facebook-grupp om var vi skulle ha samlingen. Det fanns någon som anmälde sig som frivillig omedelbart. Denne någon var jag. Jag ville verkligen att de skulle se mitt nya plankbord. Det ska sägas att min gamla

I min familj tycker vi väldigt olika om barndans. Jag ska beskriva hur detta uttrycker sig. Först och främst ska jag nämna bakgrunden en aning, så att ni får ett grepp om vad jag snackar om: Så, jag och min hustru har tre barn, varav två av dem är i rätt ålder för att syssla med det som kallas för barndans. Det är himla roligt. Ja, i alla fall om ni frågar några av oss. Skulle ni råka fråga andra om vad de tycker om barndans så skulle det låta annorlunda. Våra två äldsta barn har nu börjat med barndans. Jag tillhör det lag i familjen som är glada över att det blivit såhär. Nu kommer jag att beskriva våra olika inställningar till barndans, en person i taget. Låt oss börja med min fru. Hon är skeptiskt till barndansen. Delvis beror detta på att det är längre avstånd mellan hennes

Jag har sysslat med psykisk ohälsa under stora delar av mitt liv. Om man nu ens kan säga att man sysslat med det. Det är i alla fall så jag ser det. Jag ser det inte riktigt som att jag ”drabbats”. Detta eftersom jag under dessa perioder inte gjorde något åt min psykiska ohälsa. Jag vet att det är lättare sagt än gjort. Jag vet att det är svårt att tänka på att göra något åt det när man är i mitten av det. Å andra sidan kan jag inte nog poängtera hur viktigt detta är. Jag kommer att ägna denna text å att dela med mig av de främsta insikter om min psykiska ohälsa. Hur det var, vad det gjorde med mig och hur jag tillslut lyckades ta mig ut på andra sidan. Psykisk ohälsa har många ansikten. För mig har det varit 3 olika. Det första infann sig

Jag utvecklade besökssystem en gång. Detta tror jag inte att många av er är medvetna om. Eller, jag är snarare ganska säker på att ni inte vet om detta. Ja, förutsatt att ni inte tillhör min familj eller vänskapskrets förstås. Det är nämligen sällan som jag väljer att grotta i det förflutna. Sällan som jag blickar tillbaka, tittar i backspegeln och alla andra metaforer som kan användas. Jag gör det dock idag, och jag fokuserar på perioden under vilken jag arbetade med besökssystem. Det var ungefär 2 år efter att jag slutat gymnasiet. Jag visste att jag kunde programmering och var bra på datorer. Jag var medveten om att jag hade ett sällsynt stort intresse för teknik men jag visste inte hur jag skulle förvalta det. En del av problemet var också min lathet. Jag orkade aldrig ta tag i något och därför tenderade jag ofta att köra fast. Jag

Häromdagen kom min dotter hem och var mer uppspelt än jag någonsin sett henne tidigare. Hon hade nämligen något roligt att berätta. De skulle göra sin första marknadsundersökning i skolan. Det fick jag reda på eftersom hon sa följande: ”Vi ska göra en marknadsundersökning!!” Det rådde inga tvivel om vad som skulle ske. Detta var förstås oerhört glädjande, inte bara för henne utan även för mig. Varför då? Jo, därför att jag tillägnar 8 timmar av mina veckodagar åt just marknadsundersökningar. Faktum är att läraren hade fått inspiration efter att jag kommit till klassen och talat om vad jag gjorde. Hon hade känt att det nog fanns något roligt att göra av det. Ett mycket bra val att introducera marknadsundersökningar för barn tidigt, tycker jag. Sådant hjälper en att förstå att människor är olika. Det hjälper en också att förstå hur demokrati fungerar och vad det innebär att en majoritet

Mina arbetsförhållanden såg något annorlunda ut på den tiden. Jag talar förstås om innan jag flyttade upp till huvudstaden. Det var när jag var 21 år som flyttlasset gick. En helt annan tid och en helt annan jag. Ni vet, de där klyschorna man hör. Så var det verkligen. Jag kommer att fokusera på tiden innan flytten den här gången. På tiden då jag, som 18-19-åring arbetade dubbelt i hembygden. Jag arbetade på flyttfirma i Lidköping och jobbade med flyttstädning i Skara. Ja, faktum är att det var på samma firma, så helt och hållet var det inte två jobb. Det var bara det att jag, redan då, var så otroligt arbetsvillig. Kanske ett ord man inte ska använda om sig själv, särskilt inte i arbetsintervjuer. På mig stämmer det dock så väl överens så jag gör det ändå. Så, flyttfirma i Lidköping och flyttstädning i Skara alltså. Det var