Uncategorized

Mamma och pappa har bott i sitt hus i över 60 års tid. Det är hissnande att tänka sig. 60 år i samma kåk. 60 år i den villa som jag och mina syskon föddes och växte upp i. De har bott där när jag flyttade efter att jag tog studenten. De bodde där när jag var ute och reste och prövade att bo på andra sidan jorden i omgångar. När jag pluggade, när jag fick jobb, när jag skaffade partner. När vi två valde att skaffa vårt första barn, och andra barn, och tredje barn. När det äldsta barnet skaffade barn. Ett barn som nu är 16 år (vilket i sig känns helt bisarrt!). Under alla dessa år så har mamma och pappa vankat av och an i den där kåken, och de gör det än. Någonstans visste jag och mina syskon att vi skulle få utmaningar när de blev äldre, och mycket riktigt. De är båda 90 år gamla och vi har utsett olika hjälp-områden. Själv har jag fått trädgårdsarbete och hjälp med stopp i avloppet. Stopp i avloppet kanske inte låter särskilt dramatiskt, men tro mig: det innebär mer jobb än man kan tro. Jag glömde förstås att nämna att huset fyller 100 år i år. Rören och avloppen har inte bytts på 50 år. Det innebär en hel del stopp i avloppet, kan jag meddela. Ibland känns det som att det är det enda jag gör. Telefonsamtalen från mamma kan komma precis när som helst på dygnet. För några veckor sedan ringde det klockan 2 på natten. Efter att ha oroat ihjäl mig för både föräldrar, barn och barnbarn i några sekunder lyfte jag luren.  ”Jaha, nu var det stopp i avloppet igen. Jag försökte med varmvatten som du sa men det går inte för det verkar som…” ”…jag kommer” sa jag och lade på luren. Hur kan det vara möjligt att få så mycket stopp i avloppen? Hur bär de sig åt egentligen? Under det senaste halvåret har jag varit där säkert 10–15 gånger. Det är stopp i avloppen i köket, i toaletten, i duschen, i badkaret. Det är till och med stopp i avloppet i källaren, där de inte har satt sin fot på 6 år. HUR är det möjligt? Som present på 100-årsfirandet av huset valde jag att kontakta proffs på stopp i avloppet. De lovade att komma redan nästa vecka. Håll tummarna för att det går vägen! Jag orkar snart inte längre!

Slumpen – Den slutar verkligen aldrig att förvåna. Den förvånar nästan så ofta att jag börjar fundera på om slumpen inträffar oftare än den inte inträffar. I så fall borde man nästan fråga sig om den verkligen borde kallas för slump. Det känns snarare rimligt att kalla den för Regelbundenheten eller något. ”Jaså du heter också Jonas? Vilken regelbundenhet” kunde man säga. Nyligen hände det igen, slumpen eller regelbundenheten slog till. Det började med att jag stod och väntade på thaimat utanför min thaikiosk. På parkeringen ca 30 meter bort stod en arbetsbil. ”Markiser i Stockholm” stod det stort på sidan. Jag tänkte hur ovanligt det måste vara. Killen eller tjejen som körde bilen arbetar alltså med markiser i Stockholm. Inte som lärare eller vägarbetare eller byggarbetare eller något annat vanligt. Hens lott i livet hade landat på markiser i Stockholm, och så var det med den saken. Jag tänkte inte mer på varken bilen eller på markiser i Stockholm, utan tog med maten och gick hem. På kvällen när min flickvän kom hem från jobbet hade hon ett förslag. På lördag skulle vi träffa hennes kompis Lena och hennes nya pojkvän. En snubbe som tydligen sysslade med markiser i Stockholm. Ja, ni ser ju. Slump eller regelbundenhet, vad säger ni? Jag berättade för henne att jag hade tänkt just på markiser i Stockholm och folk som jobbar med det idag. Hon berättade då att han tydligen ofta lunchar på samma thaihak som jag gör. Jag frågade om han hade gjort det även idag. Hon skickade ett sms till Lena med nästan orimligt hög iver. Svaret kom efter 4,3 sekunder. Ja, han hade ätit där idag, runt kl 11.30. Killen som arbetade med markiser i Stockholm hade alltså stått bredvid mig när jag väntade på maten. Han som jag inte visste någonting om. Han vars arbete med markiser i Stockholm jag fram till denna dag knappt kände till fanns. Han och jag ska nu sitta vid samma bord och äta middag med våra respektive på lördag. Har ni bestämt er? Handlar detta om slumpen eller om regelbundenheten? Jag slår vad om att den dagen som jag stämplar ut så kommer det vara för att en markis i Stockholm har trillat ner i skallen på mig. Eller kanske är det bra att det finns just proffs på markiser i Stockholm så att sådana olyckor inte inträffar. Spekulationer.

Kära läsare. Nu är det dags för mitt första inlägg på över tre månader. På grund av olika privata angelägenheter har jag varit tvungen att ta en paus. Men pausen är nu över, och jag är glad att vara tillbaka! Förra gången ni hörde från mig så gav jag mig i kast att beskriva tekniken bakom dammsugaren, och hur den förändrat samhället i grunden. Den här gången ska jag ge mig på ett annat paradigmskifte inom industri och samhälle. Nämligen då värmepumparna tog sin in på marknaden. Nu kör vi. Värmepumpar Det finns lagrad solenergi lite överallt – I luften, vattnet, berggrunden och i marken. Med värmepumpar kan man utvinna värmen ur källan. Vissa pumpar kramar ur värmen som finns i luften runt om oss. Andra värmepumpar utvinner värme på 100–200 meters djup. Även om olika värmepumpar fungerar på olika sätt så är principen densamma i alla lösningar. Värmen tas från ett ställe, komprimeras och leds till ett annat. Utvinningen av bergvärme är ett bra exempel för att illustrera hur processen går till. Man placerar en dubbelvikt slang ner i det borrade hålet. Genom slangen strömmar en vätska som är expert på en specifik sak: Att samla värme. När vätskan dragit åt sig värmen i djupet stiger den mot ytan igen. Raka vägen upp i värmepumpen där nästa del av värmeutvinnar-processen pågår. Värmen förångas, komprimeras och går tillslut ut i fastighetens elementsystem och du slipper frysa. Smart va? Historia Värmepumpar har blivit otroligt vanliga i folks hem under de senaste decennierna. Men faktum är att tekniken har varit påtänkt betydligt längre än så. Det handlar alltså om att ta värme från en yta och flytta till en annan. Det kan användas både för att kyla ner (som med ett kylskåp) och värma upp (som med en värmepump till hemmet). Första gången som tekniken användes för att kyla ner ska ha varit redan 1834. Det skulle sedan dröja över 110 år innan Sverige fick se sin första riktiga värmepump.  När oljepriset steg under 1970-talet ökade människors intresse för att hitta alternativa värmetekniker. Samtidigt växte miljörörelsen och medvetenheten kring klimatfrågor, vilket pushade forskningen ytterligare. Kommande årtionden ökade förekomsten av värmepumpar i Sverige exponentiellt. I mitten av 2010-talet hade 400 000 värmepumpar installerats i svenska fastigheter. Om takten fortsätter öka på samma sätt som den gjort hittills når vi säkerligen en halv miljon inom inte alltför lång tid.