Uncategorized

Daniel och Björn är teknikkonsulter som jobbat tillsammans i flera år och på många projekt, men just det här var speciellt. Som ett par av de mer erfarna teknikkonsulterna på företaget fick de ta hand om detta uppdrag eftersom utmaningarna skulle vara lite utöver det vanliga. De skulle utveckla en banbrytande produkt, med svårigheten att kombinera mekanik och avancerad elektronik. Något att bita i för vilken teknikkonsult som helst, även för dessa experter. Planering och möten är grunden till varje lyckat resultat för alla teknikkonsulter, och så blev det också denna gång. Diskussioner kring hur integrationerna skulle göras och vilka lösningar som är möjliga för att få en användarvänlig produkt, men också kring designval för både funktion och estetik. Deras olika kompetenser inom mekanikkonstruktion och mjukvara kompletterar varandra och gör att Daniel och Björn är ett effektivt team av teknikkonsulter som ständigt kan tänka i nya banor. Nästa steg var att skissa på prototyper och testa dem för att hitta alla svagheter och kunna åtgärda dem. CAD-modeller är ett viktigt verktyg för en teknikkonsult i det här skedet, och Daniel använde dem flitigt för att hitta den optimala konstruktionen. De arbetade tillsammans för att hitta den optimala balansen mellan produktens prestanda och energieffektivitet, en av många utmaningar för teknikkonsulterna. Även att optimera hållbarhet och driftsäkerhet var en viktig faktor från ritbordet ända till den färdiga lösningen som satte deras erfarenhet som teknikkonsulter på prov. Med Daniels och Björns hårda arbete och nyttjandet av deras samlade kunskap som teknikkonsulter lyckades de till slut leverera en prototyp som både uppfyllde och överträffade kundens förväntningar. Ännu ett fantastiskt resultat för dessa teknikkonsulter, men som tur är tröttnar de aldrig på nya utmaningar utan är ständigt på gång med nya uppdrag där de på nytt kan bidra till att skapa nya och bättre produkter.

Mamma skulle ha flytthjälp, i Solna, mitt i sommarhettan tänkte hon sig. Det är lika bra att hon anlitar någon, så slipper brorsan och jag kånka allt. Hon har då samlat på sig en massa bråte under de där åren hon bott på samma ställe. Det är naturligt antar jag, hamstrandet. Mer för vissa än för andra. Hur som helst så var det tur att det fanns flytthjälp i Solna att få tag på, hon har ju inte så mycket framförhållning kan man säga så det är aldrig säkert att det hinns med att bokas något alls när hon är i farten. Det gick den här gången. Som boende i Solna är flytthjälp vitalt skulle jag vilja påstå, ingen vill asa runt på bohaget själv där och så kan man få hjälp med städning och det är RUT-avdrag med mera med mera. Dagen kom och gick och det gick faktiskt väldigt fort från start till mål för flytthjälpen genom Solna. Hisnande snabbt kunde man säga, men jag ska inte säga att de körde för fort, inte alls. Packade gjorde de som en virvelvind i alla fall, måste varit snabbaste flytthjälpen i Solna, i alla fall i mannaminne. Eller mitt minne då. Så det blev riktigt bra. Inte tappade de bort någonting heller, det hade jag kunnat göra, det hade varit ganska frestande att lätta lite på lasten längs vägen för att slippa bära uppför de nya trapporna tycker jag. Det är tur att det finns andra som sköter flytthjälpen i Solna så det inte blir för skräpigt längs gatorna, det hade varit synd sedan när man ska promenera runt i sitt nya kvarter.  Packa upp fick morsan göra själv, eller snarare valde hon själv, det hade kunnat ingå om hon hade velat, den här flytthjälpen var nog Solnas mest medgörliga på alla möjliga sätt och vis. Oavsett, hon ville få allt på plats med sin egen ordning eller hur det var. Som om det vore något unikt med hennes organisering som inte flytthjälpen sett i Solna förut. Men var och en gör på sitt sätt och vissa mer än andra. Man ska vara glad att det finns flexibel flytthjälp i Solna när man behöver den och att de inte klagar över alla konstiga idéer som folk har. Det gör de kanske i smyg, men inte så kunderna hör och det måste vara det viktigaste. Det behövs säkert en ventil då och då, det måste vara påfrestande att hålla på med flytthjälp i Solna tänker jag mig.

En offert på badrumsrenoveringen är ofta första steget i att välja en entreprenör för projektet. Den är viktig för att ni ska vara överens om omfattning och önskat slutresultat av arbetet, och för att du ska veta att din tänkta budget håller. En ändamålsenlig badrumsrenoveringsoffert är detaljerad med noggranna specifikationer och det är bra att be flera företag offerera projektet för att kunna jämföra dem. Det är vanligt att man tänker att offerten för badrumsrenovering främst handlar om priset. Och det ska förstås inkluderas tillsammans med betalningsvillkoren, samt specificeras med avseende på arbete, material och eventuella tilläggstjänster. Men det är också flera andra saker som är bra att ha med i en offert för badrumsrenovering. En tydlig offert gör att båda parter kan känna sig trygga inför projektet. Arbetet bör vara beskrivet i offerten för badrumsrenoveringen till omfattning och med olika moment specificerade, såsom vvs och elarbeten. Det finns regler för hur man renoverar badrum som firman ska kunna följa och de ska även kunna svara på vilka åtgärder som kräver bygglov. Offerter på badrumsrenovering bör omfattande beskriva materialval, till exempel kakel, klinker och inredning. Beskrivningar och alternativ ger möjligheten att göra val som speglar din stil och är inom din budget. Kontrollera att företaget du begärt badrumsrenoveringsofferten från har relevanta försäkringar och garantier. Begär gärna referenser som kan ge en god bild av hantverkarnas erfarenhet och kompetens. Ett seriöst företag lämnar gärna dessa uppgifter eftersom de har allt att vinna på det. Glöm inte att offerten för badrumsrenoveringen ska innehålla avfallshantering så du slipper fundera på bortforsling av skräpet. Den bör även inkludera en tydlig tidsplan med alla moment och hur ändringar i renoveringen ska hanteras.  Var noga med att få en exakt offert på badrumsrenovering så ökar chanserna för att du får ditt drömbadrum utan att du, eller för den delen entreprenören, får några oväntade bekymmer på vägen. Offerterna för badrumsrenoveringar är kanske inte det roligaste med projektet, men en nödvändighet för att du ska hitta rätt hantverkare för ditt behov.

Konventionellt var det inte, det nya huset i staden. Nej, så långt ifrån det som man kan komma, var de tre vännerna rörande överens om där de stod på invigningsdagen och blickade upp på byggnaden. ”Lite vräkigt, inte sant?” sa Stig och fick genast medhåll. Det var något med fasaddekorationerna som stack ut. De var vännerna rörande överens om. Nog för att det fanns många olika hus i staden. Olika hus vars fasaddekorationer som stack ut åt alla möjliga håll – både bokstavligt och bildligt talat. Det var en speciell stad med speciella hus och fasaddekorationer. Men inget hus hade dittills varit så speciellt som just detta. Maken hade de aldrig sett. ”Vad är det där ens?” frågade Siv och pekade mot fasadens nordöstra hörn. Och ja, de andra instämde. Vad sjutton var det där för fasaddekoration? De kunde inte för sitt liv uppfatta vad det skulle föreställa. De trodde i alla fall att det var någon form av sagoväsen. Det såg ut som att kroppen tillhörde en björn, men att den hade vingar. Och det var ändå inte det mest anmärkningsvärda med just dessa fasaddekorationer. Huvudet såg nämligen ut att tillhöra en dinosaurie. En sådant stort, köttätande vidunder som de hade sett i någon film från tidigt 90-tal. ”T-rex. Jag tror bannemej att det ska vara en sådan” sa Håkan och nickade mot skapelsen som drog många av torgets blickar åt sig. Hur kunde de ens få igenom dessa fasaddekorationer? Var inte staden på något sätt tvungen att godkänna att det skapades? Svaren skulle komma snarare än de hade trott men vi får vänta på dem. De fortsatte att blicka upp mot huset och de fasaddekorationer som avlöste varandra längs väggarna. Där var någonting igen, något ytterst besynnerligt. Det tycktes vara skulpturer av några barn som lekte med någonting. De klev några steg närmare för att se bättre. Detta var nämligen en av de mindre fasaddekorationerna på den väldiga väggen. Det visade sig att det som de sett inte alls var barn. Varelserna hade i själva verket svansar. Svansar med ett otrevligt lite avslut längst ut. Och de höll i någonting som såg ut som stora gafflar. Det rådde inga tvivel om vad denna fasaddekoration utgjordes av. Det var små demoner. ”Hur fan kan de godkänna det där?” sa Siv och rörde med handen mot monumentet som för att torka bort det från byggnaden och hennes åsyn. En märklig dag för alla inblandade, det var så säkert.

Det känns fint att finnas där för de närstående som behöver en mest. Det känns fint att kunna ta hand om de som är i behov, inte sant? Jag slår vad om att alla vet vad jag talar om eller känner igen känslan. Nyligen blev detta något som jag upplevde i samband med att jag hjälpte min farmor. Det var ett halvår sedan farfar gick bort och jag och mina föräldrar har sökt hjälpa farmor bäst vi kunnat. Vi har fixat där hemma men hon har inte riktigt tyckts bli tillfredsställd med boendet sedan hon blev änka. Jag tog därför en dag och frågade henne vad jag kunde göra för henne. Jag, som trots allt arbetat med bygg i hela livet. Svaret förvånade mig. Hon sa att hon ville ha tadelakt i vardagsrummet. Jag blev så förvånad över hennes kommentar att jag fick be henne upprepa sig. Kanske hade jag hört fel, men icke: Jag vet inte hur mycket info farmor får av pappa angående vad jag sysslar med. Jag är dock tveksam till om pappa informerat henne om mitt senaste projekt. Det projekt som just handlar enkom om tadelakt. Hur kunde tajmingen vara sådan om hon inte visste? Jag hade alltså gått en kurs under ett par månader i just tadelakt, och hur detta material skulle användas och tillämpas. Otroligt är vad det är. Aldrig förr hade jag känt en sådan hunger att hjälpa någon till mig närstående. Jag bestämde mig för att ta nästa vecka ledigt från jobbet och hjälpa henne. Hon skulle få bo i min lägenhet under tiden som jag ordnade den vackraste tadelakt världen skådat i hennes vardagsrum. Det rum där hon numera spenderade merparten av sin tid. Detta skulle bli succé!

Det verkar som att ni har större intresse för blomsterbutiken – den nystartade – än jag kunnat tro. Detta gör att vi nu, för andra veckan i rad, ska köra ett litet frågor/svar-inlägg om just detta. Håll nu till godo för jag kommer att lägga ämnet på paus ett tag. OM du inte fått svar på frågorna efter inlägget är du välkommen att skriva in. Jag ville inte lämna någon nyfikenhet otillfredsställd angående min blomsterbutik. Hur länge har du drivit blomsterbutik? Jag fick lov att tänka efter här. Jag har inte superbra koll på år eller tid men efter ett par kollar i gamla kalendrar fick jag fram svaret. Min blomsterbutik öppnade i Februari 2008. En riktigt dålig tid på året att öppna blomsterbutik, menade mina vänner och min familj. Som tur är har de ingen aning om detta. De har de fortsatt inte men ändå gillar de att tillrättavisa mig angående blomsterbutiker fortfarande. Detta trots att jag drivit min egen i 15 års tid. Visst är det lite knasigt? Tror du att du kommer ha kvar blomsterbutiken hela livet? Det finns något skrämmande med att tänka på att saker skulle bestå livet ut, tycker jag. Jag försöker därför undvika att tänka så och då blir svaret såklart: Nej, jag kommer inte driva blomsterbutik för resten av mitt liv. Jag tillåter dock mig själv att slänga in en brasklapp. Jag kommer att ha kvar blomsterbutiken så länge jag känner att den ger mig något. Då talar jag inte om en lön som är tillfredsställande eller så. Jag menar så länge den ger mig glädje i livet och så länge längtan efter något nytt/något annat inte är starkare. Hur många anställda har du? Vi anställde precis vår 10:e person, så nu är vi äntligen på tvåsiffrigt i blomsterbutiken. Det känns väldigt bra eftersom vi är ett kompletterande team. Vi har många olika expertområden och därför kan vi garantera kunderna de bästa växterna och blommorna. Vi kompletterar också varandra rent personlighetsmässigt och det är nästan ännu viktigare. Eller, det är i alla fall viktigare när det kommer till sammanhållningen i gruppen. Om ni frågar mig så är det så. Vad är ditt bästa minne från att ha blomsterbutik? En otroligt bra men också bred fråga som kräver ett längre svar än vad jag hinner ge nu. Jag ber därför att få återkomma med ett svar inom några veckor. När isarna smält och ämnet om min blomsterbutik åter står i rampljuset. Ta hand om er så länge.

När vi drog igång vår verksamhet kombinerade vi våra gemensamma kunskaper. Jag och min partner hade väldigt olika erfarenheter av arbetslivet tidigare. Jag hade jobbat inom hemstädning i närmare 10 år av mitt liv. Min kollega däremot, hade lång erfarenhet av att driva företag. Det var vid ett ögonblick då vi var väldigt trötta på vår vardag som tickade på i samma takt alltid som det skedde. Vi bestämde oss för att göra någonting utöver det vanliga. Både för oss och för samhället runt omkring oss. Hemstädning fick det bli. Det var vi båda två överens om ganska snabbt. Jag menar: Det var ju hemstädning som jag kunde och egentligen det enda jag visste rent professionellt. Jag visste hur man skulle genomföra dessa tjänster på bästa sätt. För att garantera maximalt nöjda kunder. Efter att jag slutat att genomföra hemstädning själv – vilket var ca 2 år efter att jag börjat på företaget – tog jag en roll som projektledare. Det var därför jag tillskansat mig så mycket kunskap på området. Det kändes verkligen som att jag hade mycket att ge – och det skulle visa sig stämma. Det tog lite tid för oss att komma igång med verksamheten för hemstädning. Detta hade min partner också varnat mig för när vi drog igång. Han hade erfarenhet av att det kunde ta åratal innan det var någon ”business” att snacka om. Som han sa. Men fart fick vi och det gick fort när karusellen tillslut stack iväg. Vi satte samman en plan för hur hemstädningen skulle ske och sedan följdes den slaviskt. Det var jag som höll i de operativa spakarna. Samtidigt var det förstås min kollega som rattade de rent affärsmässiga förbindelserna. Det var inte klokt vad bra det funkade. Vi var lite oroliga på förhand. Dels för min okunskap inom att driva företag och – om jag ska vara ärlig – mitt ointresse för detsamma. Dels för min kollegas okunskap om hemstädning, detta trots att han alltså precis startat ett företag på området. Men framförallt var vi oroliga över hur vår vänskap potentiellt skulle påverkas negativt. Vi hade hört historier om andra vänner som dragit igång verksamheter och skiljts åt som ovänner. Dock inte inom hemstädning men detsamma borde väl gälla för alla typer av inriktningar på företaget. Intresserar detta er? I så fall berättar jag gärna mer om vårt företag inom hemstädning nästa vecka. Jag känner att jag inte hann så långt idag som jag hade tänkt!

Det var en förvirrande tid för Robert. Han hade aldrig trott att han skulle bo i Stockholm, och än mindre att han skulle jobba med fasadrenovering där. Det fanns liksom inte i världsbilden. Inte när man kom från Mjällby och nästan aldrig hållit i en hammare. Men arbetsklass behövdes i storstaden och då var han en av de första att tacka ja. På den här tiden hade man inte så många val, och fasadrenovering i Stockholm lät stabilt i hans öron. Sagt och gjort. Tåget tuffade på genom det svenska landskapet och han såg fält av gult bytas mot träd och tillbaka igen. Hur långt var det kvar egentligen? Han kände sig exalterad, både på att se Stockholm men också på fasadrenoveringen. Vad var det egentligen för bransch? Han kunde inte påminna sig om att han någonsin hört att någon arbetade med det där hemma. Det var säkert en grej i Stockholm, fasadrenovering, tänkte han. Robert kände att det gick ett rys genom kroppen. Han kunde inte till fullo härröra varifrån det kom. Det var nog en känsla av att vara exalterad. Det kändes så. Stockholm verkade stort och fasadrenovering skulle nu bli det okända. Ända fram till dess att han gjorde sin första dag, vilket var på måndag, skulle det nog kännas så. Kanske också längre. Han visste inte. Han visste ingenting. När måndagen sedan kom och han steg upp ur sängen i mosters gästrum alldeles för tidigt var nervositeten kvar. Den hade eskalerat. Tänk att han vaknade i Stockholm av alla städer och skulle jobba med fasadrenovering av alla branscher. Hur sjutton hade han hamnat där?  Ja, han kunde förstås hela historien om hur det gick till. En person hade talat med en annan som hade talat med en tredje och behovet av fasadrenovering i Stockholm nämndes. Robert kastade sig in i konversationen som en igel och lyssnade och pratade och erbjöd sina tjänster. Han kan ha överdrivit sin kompetens och kunskap. Kompetensen inom fasadrenovering och kunskapen om Stockholm kan ha skruvats upp – men det är spelets regler. Det kryllade inte direkt av arbete i Sverige 1953. Det gjorde det verkligen inte.

Mycket ska man lära sig innan man dör. Ja, detta fick Bertil i alla fall bli varse den hårda vägen nyligen. Det är nämligen på det viset att han nyligen tackat ja till ett arbete inom en stor bostadsrättsförening. Han var pensionär och hade så varit under några år nu. Det var väl klart att han ville engagera sig i det han kunde. Det gällde trots allt hans egen förening och dessutom hade han en väldig massa års erfarenhet av föreningsliv. Det skulle visa sig att saker hade förändrats sedan han var inblandad i HSB. Nu skulle man tydligen dokumentera precis allt. Detta blev han medveten om vid hans andra styrelsemöte. Han fick frågan om brandskyddsdokumentation. Han svarade på ett sätt som var i paritet med hans oförstående om situationen. Med facit i hand kunde han ha spelat sina kort lite bättre. Bara för att man inte förstår ett jota av vad brandskyddsdokumentationen var för något behöver man inte visa det utåt. Personen som han talade med, som bad honom om dokumentationen var Ulla-Karin – föreningens ordförande. Det var inte något som Ulla-Karin ville veta om, det kunde han se i hennes frustrerade och något ilska ögon. Brandskyddsdokumentationen var en central del av det möte de skulle ha, det stod klart utan att hon ens öppnat munnen. Det syntes i de där ögonen. Hon tog sig för pannan, drog ett djupt andetag som sedermera skulle gå ut i en ännu djupare suck. Sedan skakade hon på huvudet och yttrade de första orden sedan hon fick höra om brandskyddsdokumentationens uteblivande. ”Nej, nej, nej” sa hon och Bertil var inte alls förvånad. Det var väntat att hon skulle säga så. Hon tittade upp, nu ännu mer frustrerad men också vädjande, på Bertil. Hon knöt händerna i varandra som om hon skulle be en bön till herren, och öppnade munnen igen: ”Jag… Det är väldigt viktigt att vi får tag i brandskyddsdokumentationen. Det är en av de stora poängerna med att vi ens ses idag. Var tror du, om du tänker efter riktigt noga, att den kan ha tagit vägen? Bertil kliade sig i nacken, sänkte ögonbrynen och blåste upp kinderna. ”Hmm, jag vet faktiskt inte var. Brandskyddsdokumentationen, sa du? Kanske..” Han hann inte komma längre förrän Ulla-Karin slet hans pärmar ur händerna på honom. Girigt började hon bläddra i en av pärmarna, den röda, och skrek till när hon fick upp ett särskilt dokument. Det fanns fortfarande mycket att lära.

Frågorna blev många. Svaren likaså men ändå tycks inte nyfikenheten ha minskat märkbart. Nej, ni är fortfarande nyfikna på det förflutna jag har på budfirma i Göteborg. Jag ska därför låta behandla detta ämne även denna gång. Om du fortfarande saknar svar på din fråga efter inlägget; vänligen skriv ner den i kommentarsfältet så kommer jag försöka få till ett svar inom ett par veckor. Har du någon kontakt med någon du jobbade med på budfirman i Göteborg? Nej, jag har tyvärr inte det. Under ett par år hördes jag med Magnus, en kille som jag flyttade till Göteborg och började på budfirman tillsammans med. När jag skaffade familj och han inte gjorde det gled vi ifrån varann något. Sedan dess har vi inte tagit upp kontakten. Kanske kan det bli fallet någon gång framöver! Många av de jag var på budfirman i Göteborg med följer jag fortfarande i sociala medier. Det är kul att ha en liten inblick i deras liv fortsatt. De verkar må bra allihop! Vilken roll hade du på budfirma i Göteborg? Jag hade lite olika roller under de 4 år som jag var verksam. Först var jag kort och gott ett cykelbud. Det passade mig utmärkt. Jag både älskade frisk luft och att cykla. En utmärkt kombination. Kanske gillade jag att cykla just mot bakgrund av mitt intresse för frisk luft. Vem fan vet, inte jag i alla fall. Efter detta rörde jag mig uppåt på budfirman i Göteborg. Jag fick ansvar för utgående paket i regionen. Därefter rörde jag mig vidare mot den nationella spelplanen. Där var jag under mina två sista år i Göteborg och på denna budfirma. Skulle du rekommendera budfirma i Göteborg till andra? Jag skulle definitivt rekommendera den budfirma i Göteborg där jag arbetade. Om jag skulle tipsa om det i största allmänhet är lite svårare att svara på. Det beror väl på företaget. Se till att undersöka villkor och gärna referenser från andra som jobbat där. Det är ju som att söka jobb på vilket företag som helst. Vad var bäst med att arbeta på budfirma i Göteborg? Jag ska inte sticka under stol med att en av de bästa sakerna med att jobba där var staden. Jag älskar Göteborg, så att jobba på budfirma där var lite av en favoritsyssla. Man fick cykla omkring och se den vackra staden dagarna i ända. Vad mer finns det att önska? Tack för mig och tack för den här gången!